Idag hedrar vi våra mödrar. Både de högst levande och de som ej längre finns bland oss. En bukett sommarblommor på ett kaffebord och för många vid en grav kännetecknar vår kulturs sätt att uppskatta och minnas våra mödrar.
Att skriva dagbok är för många ett sätt att nedteckna sina minnen, sätta ord på sina tankar och samtidigt ha ett eget litet rum för sin inre dialog. Från Samlade dikter 1967-1967 har vi valt delar av kära dagbok:
Kära dagbok
I nattens tysta timma
sitter mänskorna och rimmar
i en bok med blommor på.
Mycket struntprat skrives då,
men dom tycker det är roligt
att få prata helt förtroligt,
och förtrolighet kan fås
bara i en bok med lås
Den som såna böcker stjäl,
honom går det aldrig väl.
Kära dagbok, ack, förlåt mej,
jag vet ej vad som kom åt mej,
men nu har jag vart och knyckt.
Tror du man törs få det tryckt?
Om man fängelse vill ge mej
kära dagbok, tar jag me mej
dej, och skriver varje kväll
allt som hänt mej i min cell.
Tage Danielsson