God morgon! Veckan har passerat med rubriker av alla de slag. Inom marknadsföringens sköna konst brukar det göras skillnad vad som är behov och vad som är önskemål. De mänskliga behoven kan nedtecknas och beskrivas i relativt korta stycken. Önskemålen har för en modern människa passerat åtskilliga gränser. När man slår ut mänskliga behov per individ på vår planet kan det beskrivas som antal kalorier per dygn av en viss sammansättning av näringsämnen, antal liter rent vatten som går åt per dygn för matlagning och hygien, tillgång till energi som går åt per individ och antal minuter per dygn samt de antal kvadratmeter under tak som anses vara en dräglig levnadsstandard. Det här är vad som kan definieras för att vår jord ska kunna hysa ett visst antal människor. Det ohållbara är att vi inte håller oss till det här och framförallt fördelar den här tillgången lite ojämnt.
I veckan har önskemålen som marknadsförarna oftast spelar på visat sig i influensers övertramp på de regler som försöker hålla den fria marknaden i schack. En viss Bianca stoltserar med flest anmärkningar för otillbörlig reklam. En ung dam som via sin ekonomiska status borde ha tillräckligt med resurser för att hålla sig med kunskap om grundläggande marknadsföringsregler.
Lokalt är en möjlig framtida brytning av skiffer för att utvinna uran något som enligt många inkräktar på grundläggande mänskliga behov till förmån för de så kallade önskemålen som vi svänger oss med. Att rädda avgörande friskvattenresurser och säkra våra behov av näringsämnen i en av klimatpåverkan annorlunda framtid känns och är på riktigt en viktig fråga. ETC använde i veckan en chatrobot för att ställa frågor om klimatet. Den här gången bekräftades alla vetenskapliga utsagor. Klimatförnekarna skaffar snart en egen robot.
I en tid när pressfriheten är under luppen kanske en ny Lex är på gång. Ni vet att Lex Maria, Lex Sarah m.m. redan finns. Nu kommer en Lex Zelmerlöw efter att artisten erbjudit DN att avslöja sanningen om sitt snortande av vitt pulver. Nu kom erbjudandet med en lång lista om vad som inte fick skrivas om och vilka sanningar som skulle presenteras. Något som DN klädsamt tackade nej till. Beteendet användes även av vår migrationsminister som inte vill svara på frågor om migration. Något som Corren uppmärksammade. Låt oss hoppas att en enig journalistkår anammar en ny Lex -kod.
Annars var veckan som vanligt. De satans mördarna bombar sjukhus medan folk svälter och mutkolvarna solar sig i glansen av de ägodelar de skaffat sig eller mutat sig till. En vanlig vecka med andra ord. Oavsett vem som vann Eurovisionsschlagern. Nu vill vi även låsa in 14 åringar i många år. Trots att nästan alla remissinstanser tycker att det är klart olämpligt. Det var det där med vetenskap och beprövad erfarenhet eller populism. Vart är vi på väg?
Idag en dikt av Bruno K Öijer
Asfalterade Hjärtan
han bläddrade fram och tillbaka
bland upplevelser som surrade i hans huvud
han mindes tidiga år när vägen till skolan
hade slingrat sig som en giftig orm
och han kom ihåg doften
av höstlövet han hittat och burit hem
till sin säng
dom flesta människor han mött senare i livet
hade bleknat bort och suddats ut
han mindes bara dom med asfalterade hjärtan
mindes det skärande ljudet
när dom lugnt och metodiskt
sågade ner allt det vackra omkring sig