Vi vill bygga, skrev den utomparlamentariske företagaren till kommunen. Så klart vi ska, svarade samtliga parlamentariker med en mun och applåderade förslaget. Vi godkänner allt som kan ge en strimma hopp om att vi ska vinna nästa val, hojtade en ensam röst från en pågränsenparlamentariker, men ändå tungan på vågen för övriga parlamentariker.
- Vi kör igenom det här snabbt och ligger lågt med vad vi tänker göra, sa en parlamentariker som höjde sig märkbart lönemässigt över de andra.
Applåder hördes ända upp till Stora torget. Gruppen satt inlåsta i kommunhuset som för övrigt är kommunens mest övervakade byggnad. Texten, ¨Vi släpper ingen jäkel över tröskeln¨, står inpräntat över entrédörren som ska bytas mot en ståldörr från USA inom några veckor.
- En high five på det, sa parlamemtarikeröverhönset som kallades Tuppen, då han alltid hade en kam i innerfickan.
- Ska vi skåla och så, frågade en viktig, men inte överviktig ledamot i parlamentarikergänget.
- Of kårce, viskade en paralamentarikersekreterare, och tog en klunk ljummet kaffe.
- Då så, sa Tuppen, vi räknar med att öppna beachen om ett par år. Den nya stranden bara ett varpakast från strandkanten kommer att krylla av celebriteter.
- Hur stavas det, undrade fröken Ofkårce, som också var partisekreterare för alla partier inklusive Parlamentdemokratisterna.
En lång suck hördes från samtliga när overheaden där bostadsdrömmen visades släcktes ner och mörkläggningsgardinerna drogs upp. Fröken Ofkårce drog vilt i hissanordningen som var ett snöre med en liten plupp i ena ändan. Allt kom på sned. Hon kom från Lemunda ursprungligen, och ropade högt:
- Gardäjnera har snott sä. Di hänger görsnätt.
Ingen brydde sig. Flugsmälla låg på bordet och rubriken Inga bostäder i Tegelviken, skrattade dem rakt i ansiktet. För något år sedan var stämningen som ovan. Men nu hade ytterligare ett löfte om att jaga båtfolket ur viken och hälsa plånbokstinna figurer välkomna till stans bästa tomter och underbara utsikt gått åt skogen.
- Vad gör vi för fel, undrade en liten nästan lite strykrädd gubbe vid bordsändan. Ja, jag menar inget illa med det, fortsatte han och slog ut lite tamt med armarna. Men man kan ju säga att det är lagstiftningen det är fel på. Ja, på något sätt.
Ingen sa något. Ingen. Bara Ofkårce som undrade om mötet var slut och om hon fick ta det sista kexet.
Samma tidning med samma budskap låg på flera av borden på Ubbes. Där var det livat värre och Alvar Trynorgel skakade saliven ur sin trynorgel och stämde upp nya Ubbiansången Ingen är besviken i Tegelviken, vi buger och tacker och hisser vår spinnacker….
- För vilken gång i ordningen har våra förtroendevalda lovat något som de sedan inte kunde hålla, frågade Lolle Lingon som hade en Maxi Magic i Tegelviken.
- Ja först blåser dom iväg med fulla segel och lovar allt mellan himmel och jord. Men när vinden mojnar så sitter dom som i en eka utan åror mitt på Vättern, sa Ivar Båtmössa.
- Att dom aldrig lär sig att båtfolk sticker man inte upp emot hur som helst, hojtade Oskar Görmätter och klämde sin andra kanelbulle. Mazarinen låg och väntade på sin tur.
- Var det inte kommunen som hittade på ordet Sjöstad, sa Maj-Gull Gullviva.
- Nä nä, det var en sån där reklamnisse från Linköping som drog till med det. Alla föll pladask och tyckte det var skitbra och nyskapande, sa Bosse Carlsson med ett s och gapskrattade.
- Att det finns 20-30 kommuner till som kallar sig sjöstäder i landet var det ingen som reagerade på, sa Siw Mä Töfflera.
- Han reklamnissen fick 200 000 kronor för besväret, sa doktor Gunnel. Det har jag hört på stan.
- Gött att sjöfolket blir kvar, sa Olle Krål. Dom är verkligen en prydnad för Motala.
- Jo jo, sa Plätta Nilsson. Men vill dom spara pengar i kommun och inte blåsa iväg allt på hittepåprojkekt så kan dom ju göra som Piraterna och köra halva lopp uppe vid Duntis. Då blir det liksom inte så dyrt med bränsle och sånt.
- Ja banan på Duntis är nu omdöpt och heter fortsättningsvis Höl i kurva…sa bröderna Gluffs och Snuffs samstämmigt.
- Ja hela kommunen flyger ju hulller om buller och borde nog ta Mark snart innan det är för sent, sa Åke Körven.