God morgon! När dagens AI- robotar ritar kartor över vårt mänskliga vetande och plötsligt får oss att tro att vi vet allt kanske historien kan lära oss något annat. En som funderade mycket på livets gåtor var Nicolaus Cusanus (1401-1464). Namnet kommer från byn Kues vid Mosel. Ni som varit vid Mosel vet att det finns en ort som heter Bernkastel – Kues. Nicolaus var kardinal, teolog, jurist, filosof, matematiker och astronom. Han kom lite på kant med kyrkan och propagerade bland annat för att universum var gränslöst.
Hans mest kända verk handlar om det lärda icke vetandet. För att förstå det här begreppet måste vi kanske ta till oss den utveckling i mänskligt vetande som utvecklats sedan Cusanus tid. Vi kan idag stoltsera med allt från kunskap om människans biologi till universums utveckling. Kanske har det här lett till en mindre utvecklad relation till ett omgivande icke vetande. Det där icke vetandet uppfattas idag som kunskapsbrist och ett hål som kan fyllas med pusselbitar som saknas i kunskapspusslet. Andra uppfattar icke vetandet som fördomar och något som korrekt kunskap kan befria oss ifrån.
Cusanus menade att icke vetandet är livets och varats överflöd, det är horisonter som sträcker sig bortom det vi känner till och är möjligheten till något nytt. Han menade att de här horisonterna är det som definierar mänskligt liv. Att inte veta hur framtiden ska bli är ett icke vetande vi måste förhålla oss till och ändå planera för. Det här gäller även när vi ska förhålla oss till varandra. Vi vet väldigt lite om vad och hur en annan varelse tänker och erfar.
Det här är kunskaper och insikter som vi alla egentligen har och trots det behöver vi alltid en karta för att navigera oss fram i livet. I en tid när vi mäter allt och presenterar diagram och grafer kanske behovet av att tänka på ett annat sätt måste lyftas fram. När ska vi börja uppfatta erfarenhet, professionell kunskap och reflektion som en tillgång? Är att ge plats åt det omätbara, det som mänskligheten behöver?
Idag några ord från Tomas Tranströmer
MADRIGAL
Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förbli ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det bär vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på klädstrecket.